Kemikalieinspektionen utfärdar godkännanden för i vilken region en färg får användas. Denna information ska framgå av en etikett som vanligen finns på färgburken.

Det finns inga båtbottenfärger som är godkända för Bottniska viken och insjöar. I Mälaren får alltså endast färger som inte kräver godkännande användas (biocidfria färger).

Kemikalieinspektionens godkännanden av biocidförger är villkorade med användningsvillkoret huvudsaklig förtöjningsplats. Huvudsaklig förtöjningsplats definieras av Kemikalieinspektionen som; ”den egna, fasta båtplats man har

eller har hyreskontrakt för. Om båten förtöjs vid flera båtplatser som båtägaren förfogar över, varav den ena är i sötvatten eller norr om Örskär, får båten inte målas med biocidinnehållande båtbottenfärg eftersom det inte finns godkända färger för de vattnen.”

Detta innebär t.ex. att om du har en båtplats i Märsta båtklubb och en annan båtplats i Östersjön så är det platsen i Mälaren som styr hur du får måla båten.

Det finns inga båtbottenfärger som är godkända för Bottniska viken och insjöar. I Mälaren får alltså endast färger som inte kräver godkännande användas (biocidfria färger).

Nya medlemmar ska fylla i den individuella båtbottenrapporten där båtägaren redogör för vilken båtbotten hens båt innehar. Båtbottenrapporten ska vara ifylld innan båtplats anvisas. Om båten är målad med giftfärg (biocidfärg) skall båten saneras innan sjösättning. Vid frågor kontakta miljöansvarig.

Gifthalten minskar med tiden på båten men ökar i hamnen eller uppläggningsplatsen. Men mätningar på båtskrov visar att gamla lager färg kan innehålla höga halter giftiga metaller.

Det är svårt att koppla mätningarna till individuella båtar med den information som anges i rapporten. Ett fåtal mätningar går att koppla till en enskild båt. Mätningen som genomfördes i Flottvik hade som syfte att ta reda på vad som fanns på platsen och inte vad som fanns på varje båt. Därför utfördes bara en mätpunkt/båt .

Styrelsen har den fullständiga rapporten med mätvärden på de båtar som fanns på plats 2014.

Bästa tillgängliga teknik i dagsläget är hård epoxifärg på en skrovren båtbotten. Behandlingen håller under många säsonger. Färgen skyddar båtskrovet från vattenintrång och mekaniska skador. Använd sedan mekaniska metoder för att hålla botten ren. Epoxin behöver inte övermålas med en hård (biocidfri) bottenfärg. Det som kan hända är dock att epoxin kritar då den inte är beständig mot dagsljus.

Stockholms universitet har tillsammans med Stockholms stad genomfört ett test av spärrfärger. Testerna har visat att samtliga testade spärrfärger släpper igenom biocider från underliggande lager färg och att spärrfärgerna dessutom kan vara giftiga i sig. Om båten är behandlad med biocidfärg kan alltså metall ändå läcka ut. Spärrfärg är i princip bara en vanlig målarfärg/ytskikt som tillfälligt döljer något som ändå måste åtgärdas. Båtklubben rekommenderar därför att båten saneras under kontrollerade former och att spärrfärger inte används.

Blödande färger är problematiska på flera sätt. Färgproducenterna hävdar att zink tillsatts enbart för att ge en bra konsistens och inte som ett bekämpningsmedel (biocid). Kemikalieinspektionen har därför initialt bedömt att färgerna inte kräver godkännande. Kemikalieinspektionen har däremot krävt in dokumentation från färgproducenterna som ska visa att den tillsatta zinken inte är biologiskt verkande. Detta har (förstås) visat sig vara svårt att bevisa. Många producenter har sedan dess valt att ta bort sina blödande färger från marknaden. Blödande färger färgar dessutom av sig på allt t.ex. på lyftband, maskiner, borsttvättar mm.

De flesta båtutrustningskedjorna kring Stockholm säljer västkustfärg eftersom det inte är förbjudet med försäljning. Dock finns en upplysningsplikt där det tydligt ska framgå var färgen får användas. Det är kundens ansvar att inhandla och använda rätt färg till rätt vattenområde (se även punkten om huvudsaklig förtöjningsplats).

Att anlägga en spolplatta är dyrt och driften är kostnads- och tidskrävande. Det har även visat sig vara (erfarenheter från andra kommuner/båtklubbar) svårt att klara av tillsynsmyndighetens krav på rening av utgående vatten innan alla båtar är sanerade från biocidfärg.

Även om vi hade haft en spolplatta så återstår det faktum att vi inte kan förhindra spridning av biocider då båten ligger i vattnet eller vid skrovarbeten på land. Samma resonemang kan föras när det gäller de maskiner som kan användas för tvätt och uppsamling av tvättvatten på land. Problemet med giftläckage när båten är sjösatt kvarstår.

Om du har en skrovren båt, epoxibehandlad båt eller en båt endast målad med giftfri färg så får du tvätta med vatten utan att samla upp tvättvattnet.

Nej, det är inte tillåtet om du har målat båten med biocidfärg eftersom färgen läcker metall som förorenar marken.

Klubben har en ”skrubbis” dvs en undervattenskrapa för utlåning, kontakta varvschefen.

Det finns idag ett flertal metoder som kan användas istället för biocidfärg, exempelvis manuell handborstning, borsttvätt, skrovduk, båtlift, trailer mm

För dig som vistas delar av semestern i Östersjön:

För att ha koll på när det är säsong för havstulpaner och när man därmed bör tvätta båten mekaniskt eller åka in i sötvatten finns ”Båtmiljöappen”. I appen finns Havstulpanvarningen som meddelar när det är dags att tvätta båtbotten.

Tjänsten finns även som sms-varning:Skicka havstulpan start till 711 20 för att anmäla dig.

På siten www.batmiljo.se finns en karta över borsttvättar. Tänk på att de inte tar emot båtar med blödande färger. Kontrollera även att det tar emot båtar målade med silikonfärg då det finns en misstanke om att dessa färger påverkar borstarna negativt.

Flera klubbar i länet har skarpa krav på att biocidfärg inte används. Se t.ex. Bosön.

Vid skrapning, slipning, tvättning och via färgdropp vid målning sprids föroreningar från skrovet till marken. När båten ligger förtöjd i hamnen läcker biociderna till vattnet och sedimentet. Eftersom många båtar ofta ligger på samma plats under en längre tid anrikas föroreningarna i marken, vattnet och i bottensediment. Nymålade båtar släpper ifrån sig mest förorening.

2014 undersöktes förekomsten av metaller på båtskrov samt i mark och sediment på Flottviks och Rosersbergs båtuppläggningsplatser.

5

Undersökningen visar att höga halter av tungmetaller finns på båtskroven samt i mark och i bottensediment. Vissa delar av varvsområdet innehåller så pass höga halter av tungmetaller att det finns anledning till försiktighet när små barn och hundar vistas på området (XRF-as a tool for monitoring of biocide load in boatyards, Matz Norling 2015, Stockholms universitet).

Flertalet undersökningar, både nationellt och lokalt, har visat att båtuppläggningsplatser för fritidsbåtar och närmaste omgivningar är starkt förorenade av ämnen kopplade till båtverksamhet. Det rör sig om höga halter av bland annat koppar, zink, bly, TBT och PAH i både mark, vatten och sediment. Även undersökningar av biocidfärg på båtskrov, med hjälp av en så kallad XRF, visar på förekomst av förbjuden färg (TBT samt koppar, zink och bly i på båtklubbar vid sötvatten).

Det är i samband med behandling, underhåll och sjösättning av nymålade båtar som de största utsläppen sker. En nymålad båt släpper färg i samband med sjösättningen. Marken förorenas vid behandling och underhåll av båtar, vilket på sikt leder till miljöskada och stora saneringskostnader. Ansamlade biocider på båtuppläggningsplatsen kan också läcka till Mälaren. Att båten vistas utanför Mälaren regelbundet eller några veckor per år saknar betydelse för påverkan av giftläckaget i och vid Mälaren. Det är viktigt att i sammanhanget påtala att påväxt på båtskrov i Mälaren är obefintlig och därmed finns det inget behov av användning av giftiga båtbottenfärger.

Höga och förhöjda halter av metaller i vatten och sediment kan leda till omfattande negativ påverkan på vattenlevande organismer i hav och sjöar. Det är förknippat med stora kostnader att sanera mark och sediment från de föroreningar som ansamlats. Dessutom kan båtklubbars verksamhet hamna i strid med EU:s vattenregler och miljökvalitetsnormer för vatten.

Det är i första hand viktigt att varje medlem tar ett eget ansvar men lika viktigt är att förstå att det gemensamma ansvaret för klubben och anläggningen. Att inte göra rätt kan förstöra för andra medlemmar och fortsätter en giftspridning så kan i förlängningen hela klubbens verksamhet vara hotad.

6

Det finns rättsfall som visar att klubbar kan bli saneringsansvariga. Enligt miljöbalken är ansvaret ”solidariskt” för att avhjälpa orsakad miljöskada. Det innebär att myndigheterna kan rikta saneringskrav till alla som varit med och orsakat skadan och att det sedan avgörs i domstol vem som ska betala vad. Många båtklubbar arrenderar mark- och vattenområdet (även Märsta båtklubb). Det ligger i kommunens intresse att marken, vattnet och sediment inte förorenas så att kommunen får stora kostnader för sanering i framtiden. Flera kommuner i länet börjar därför se över sina arrendeavtal så att de ska bli tydligare och striktare när det gäller förorening av mark och vattenområdet.

Det är rimligt att tänka sig att kraven från myndigheterna kommer att mildras om klubben visar att de gjort vad de kunnat när det gäller att fasa ut användningen av otillåten biocidfärg och därmed skydda mark- och vattenområdet från förorening. Flera klubbar i Stockholm har till och med förbjudit båtar med giftfärg.

En annan aspekt av att vara noga med att inte förorena mark- och vattenområdet är att det blir mycket dyrt att hantera muddermassor eller jordmassor om klubben vill expandera eller bygga om. Sigtuna hamn är ett exempel på att förändringar i hamnområdet troligen inte är möjliga utan att hela hamnbassängen saneras från TBT.

Du ansvarar för att informera dig om de lagar och regler som gäller för båtklubbsverksamhet och båtägande. Du ansvarar också för att det du gör med din båt inte förorenar mark, vatten eller sediment. Styrelsens arbete med miljöplanen för båtklubben är en hjälp för dig som medlem att hålla koll på vad som gäller.

Vilka krav kan ställas av myndigheter gällande användning av biocidfärg?

Verksamhetsutövaren (båtklubben och båtägare) har enligt miljöbalken en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet, vilket innebär att båtklubbar och båtägare är skyldiga att skaffa sig kunskap om vilken båtbottenfärg som får användas och hur den ska hanteras.

Enligt miljöbalken ska båtklubbar och båtägare utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Krav kan härmed ställas på hantering av färg och avfall samt skyddsåtgärder vid målning och rengöring av båtar.

Miljö och hälsoskyddskontoret i Sigtuna har redan ställt krav på att båtklubben har ett egenkontrollprogram eller miljöplan, att klubben ska informera medlemmarna om vad som gäller och att medlemmarna ska följa programmet. Märsta båtklubb har beslutat att ta ett hållbart helhetsgrepp genom att ta fram en miljöplan, en utfasningsplan samt ett egenkontrollprogram.