Ny miljögloria

Det finns oändligt med kunskaper och åsikter om metoder som kan hålla våra båtar fria från havstulpaner och andra objudna gäster. Historiskt har alla medel varit tillåtna. Men tiden har hunnit ikapp och idag ser vi följder som förgiftad mark på uppläggningsplatser och giftiga bottnar i grunda vikar. Båtlivet har tappat lite av sin miljögloria och det måste vi ändra på. Vi ville göra rätt från början och inte måla familjens sommarviste med gift. Båten var målad innan 2010 med gamla giftiga färglager som numera inte är tillåtna i Mälaren. Vi beslutade efter en del funderande att ta bort all färg genom sandblästring. Vi hade inte gjort något liknande tidigare, i alla fall inte på plast. Vår målsättning var tydlig. Vi vill kunna ta hand om vår båt på land och i vatten utan att tillföra gifter.

Vi blev tillfrågade att dokumentera arbetet och det är den processen du får läsa nu.

Olika metoder

Åldring med skavanker Vi gjorde en grundlig research. Vi pratade med erfarna båtägare på varvet, vi sökte igenom hela nätet och läste båttidningar. Vi kom fram till några olika alternativ att välja bland:

• Tuta, blunda och köra i några år – Tyvärr – den tiden är över och giftsanering av mark för båtklubbar kan innebära förödande kostnader. Snabb sanering och god nattsömn är viktigt.
• Manuell skrapning – Ett kort försök med en färgskrapa och en ömmande tennisarbåge avgjorde saken – inte aktuellt. Fick uppgift från klubbmedlemmar att en båt av vår storlek kan skrapas ren på 10 dagar.
• Färgborttagningsmedel – Vi provade på en liten yta. Vi ck lägga på 3 omgångar medel för att färgen skulle bli mjuk. Fungerade inte i februari.
• Slipa med grovt papper – Vi provade en liten yta med 40 – papper och oscillerande slipmaskin. Trots kraftig påkopplad dammsugare så dammade det rejält. Kändes inte miljövänligt eller nyttigt.
• Hyvling – Vi blev varnade om att den sk ”gelcoathyveln” är alldeles för aggressiv och skadar i regel ända in i känsligt laminat (www.arneolsen.se). Då vi saknar erfarenhet så valdes hyvlingen bort.
• Måla över gamla synder med spärrfärgsprimer – En miljömässigt tveksam och kortsiktig metod som bara fördröjer en nödvändig åtgärd. Bättre att rycka plåstret än att betala onödiga pengar till färgindustrin.
• Blästring – Vi valde sandblästring som metod. Priset var rätt och billigare än ryktet sa. Med rätt utrustning och skydd bedömde vi att blästring skulle vara den metod där vi bäst kunde ha kontroll på färgrester och arbetsmiljö. Vi tog en chans på att blästra i februari och utnyttja en låg luft- fuktighet. Det borde fungera lika bra för en normalfuktig båt som en blästring på hösten.

Blästringens princip

Ingen båt är den andra lik. Det kan ta 20 minuter att blästra en båt men det kan också ta 3 timmar. Tidsåtgången styrs av vilka färger som tidigare använts, status på gelcoat och ibland av förekomst av plastpest. En riktigt dålig gelcoat med blåsor och sprickor kan innebära att hela gelcoaten måste bort. När man tar pris så bör man se till att bläster rman kan räkna på ett stort antal båtar minst 6-10. Olika tidsåtgång för blästringen vägs upp av att alla får samma pris oavsett båt. Den vanligaste metoden är sandblästring antingen som torr eller våtsandsblästring. Under vinter används den torra sanden.
I regel hinner man blästra 3-4 båtar per dag beroende på om täckningen ingår. Billigare om man hjälper varandra med täckningen! En ”normalbåt” brukar vara blästrad på 1,5-3 timmar. Vår Winga blästrades på 2 timmar inklusive avtäckning och omhändertagande av blästersand och färg att jämföra med isblästring på en dag eller skrapning en vecka.
Vi kom överens med bläster rman om att vara försiktiga och inte blästra helt rent. Vi lämnade en smutsad yta för att ta det sista med slipmaskin. På så sätt kunde vi se tydligare var luft- bubblorna i gelcoaten fanns och det grova slippappret kunde få riva upp bubblorna. Vi ck en ruggad yta med bra fäste för epoxifärg och epoxispackel. Det är extremt viktigt att all färg tas bort. Annars nns risk för att epoxifärgen löser upp resterna av tidigare färger.

Spackling

För säkerhets skull valde vi att spackla de ytor som var poriga och spruckna. Det visade sig senare att vi gjort rätt då epoxifärgen inte täckte eller trängde in i porerna. De grövsta skadorna frästes upp med grovt papper för att ge fäste för spacklet. Biltemas minislipmaskin ck jobba. Vi valde att använda ett 2-komponentsspackel både för krosskador och gamla lösa lagningar akter och stäv och för att med ett tunt skikt täta ytor med luftblåsor. Efter grovslipningen så blev det stora sårytor att spackla. Vi valde ett spackel som klarar förhållanden under vattenlinjen, som var lättarbetat och som både kan läggas tunt och som byggande spackel. En nackdel var att spacklet inte härdar under 15 grader. Vi förseglade båten med en kjol av 30 meters fasadpres- sening (väderskydd) där vi lyckades skapa ett trevligt utrymme att jobba i både för spackling och epoxibehanling ( nns kvar om någon behöver låna). En liten 1 kW- äkt sattes in under plasten som kunde hålla temperaturen i några dygn på 15 grader. Vi hade tur med vädret då en varmfront höll temperaturen på 9 grader. En temperatur under 15 skulle innebära att spacklet inte skulle härda ordentligt och lämna en kladdig yta.

Snobbrand

Tyvärr hade tidigare ägare kladdat på en 1-kom- ponentfärg på vattenlinjen och övriga blå partier på båten. För att få en snyggare vatten- linje valde vi att lägga en 2 – komponents sträck- färg från De IJssel. Viktigt att både bottenepoxi och färg för vattenlinje är 2- komponent. Färgen var extremt tunn ytande men sträckte ut till mycket blank yta. Vi rollade med liten roller och resultatet såg ut som en spraylackad yta. Viktigt att arbeta metodiskt då det inte går att jobba bakåt – färgen klarar inte att bättras på efteråt.